angergardsfotboll

Liverpool mot Manchester United var på förhand en match som kändes väldigt het, men rent spelmässigt blev den en stor besvikelse.  

Klopps lag spelar en fotboll som är attraktiv att kolla på. Ett spel som till mestadels går ut på fart, hög press, många löpningar och djupledsspel till exempel. Under hösten har startelvan haft spelare som Mané, Coutinho, Sturridge, Firmino, de passar in perfekt i Klopps sätt att spela. Adam Lallana som jag nämnde ovan har växt och blivit nästintill ovärderlig för Liverpool. Förra säsongen var det inte så många som brydde sig om Lallana var utanför startelvan, men igår när han startade på bänken visade det sig att han är väldigt viktig för att det ska stämma för Klopps mannar.

I matchens inledning startade båda lagen väldigt försiktigt. Tempot var inte så högt, utan det var mycket bolltapp och många tuffa närkamper. United låg rätt i sina positioner och hemmalaget fick svårt att få till ett eget spel. De få chanserna som skapades i första halvleken var när United kom till inläggslägen, där Ibrahimovic och Fellaini är enormt starka, men denna gång utan framgång.

Den första farliga chansen var när Emre Can i Liverpool tråcklade med sig bollen inne i straffområdet och fick iväg ett lågt skott, som David De Gea kunde göra bra räddning på. Strax därefter blev Lallana inbytt mot Sturridge. När han kom in började Liverpool att komma igång på riktigt. De skapade fler halvchanser, tempot höjdes och United fick svårt att hålla i bollen. I 70:e minuten kom matchens andra och sista farliga chans, det när Coutinho avlossade bössan från långt håll och De Gea kunde stå för en underbar räddning ännu en gång.

Så mycket mer än så hände inte igår. På förhand en match med höga förväntningar, där det skulle bli intressant att se om United skulle hänga med när Liverpool drog upp tempot. Istället så lyckades Mourinho med exakt det han ville. Hans matchplan gjorde att Liverpool inte kom igång och hans lag kunde ta med sig en poäng hem till Old Trafford.