angergardsfotboll

Nu såhär i härliga cuptider, när Svenska Cupens gruppspel ska avgöras tänker jag tillbaks i tiden när jag var en liten del av det hela.

Svenska Cupens upplaga 2013/14 var en speciell händelse för oss på Norr i Örebro. Det lokala division 2 laget Rynninge IK hade kvalificerat sig för Svenska cupens gruppspel efter att ha slagit ut stans största lag Örebro SK i omgång 2. ÖSK kom med ett starkt lag till Grenadjärvallen med bland annat Oscar Jansson, Magnus Wikström, Kalle Holmberg och Nordin Gerzic i laget.

ÖSK tog tidigt ledningen genom Marcus Pode, men efter två fina mål av Haris Karahmet, skrällde lilla Rynninge sig vidare till gruppspelet. I det här skedet var jag inte i närheten av att vara med i matchtruppen. Jag missade första halvleken för att jag hade träning med RIKs P99 på Hagaby och stressade därifrån för att kunna se andra halvleken. Jag stod bakom Oscar Janssons mål och jag minns ett av Karahmets mål, ett riktigt snyggt mål.   

I gruppspelet skulle Rynninge ställas mot Östers IF, IF Elfsborg och Östersunds FK.

I första matchen var mot Öster på Behrn Arena den 3 mars 2014. Vid denna tidpunkt var jag 14 år och hade tagit steget upp till U21. A-lagets förstemålvakt Ismael Diawara hade lämnat Rynninge. Nu var Andreas ”Carla” Carlström förstemålvakt. Hur jag var med på bänken denna match minns jag inte. Kan tänka mig att det var brist på målvakter i föreningen, men det fanns målvakter som var två år äldre än mig i klubben.

I själva matchen tog vi ledningen i den 28:e minuten genom 15: årige stortalangen Tidjani Diawara (bror till Ismael). Vi hade även ett fint läge i slutet av den första halvleken att utöka vår ledning. Men i matchens slutskede kvitterade Öster till 1-1 i 88:e minuten. Efter matchen sa vi i omklädningsrummet att 1-1 på förhand skulle vi vart jättenöjda med, men med tanke på hur matchen spelades var det bara skit nu!

Nästa match var också på Behrn Arena men denna gången stod mäktiga Elfsborg på andra sidan med Anders Svensson i laget. Nu satt målvaktstränaren Karl-Johan Videhult på bänken och jag på läktaren. Som de flesta hade förutspått så var Elfsborg numret för stort. De vann med klara 5-0. På läktaren ryktades även scouter från Fulham vara på plats för att scouta Tidjani Diawara.

Match tre skulle spelas borta mot Östersunds FK. Dagen innan matchen fick jag reda på att jag skulle med. Det var tänkt att Videhult skulle vara backup men han fick förhinder. Självklart tackade jag ja, trots att jag hade känningar i mitt lår. Vi åkte buss dagen innan, en resa som tog cirka 8 timmar. Vi kom fram på kvällen i Östersund och gjorde en träning samma kväll. Jag minns hur jag pratade med en i laget om hur jag bäst skulle ta hand om min känning för att inte åka på en bristning.

 I mitt rum sov lagets äldsta Sandro och lagets två yngsta, jag och Tidjani.

På matchdagen tog vi en promenad i Östersund innan vi hade matchgenomgång. Sedan begav vi oss mot arenan. På Jämtkraft Arena blev vi överkörda med 4-0 av ett riktigt bra Östersund. I deras lag fanns en spelare som stack ut väldigt mycket, Modou Barrow. Han gjorde två mål mot oss och idag spelar han i Swansea i Premier League, och gjorde så sent som igår ett inhopp mot Norwich.

Nu var det en lång resa hem.

Idag när jag kollar vilka spelare som spelade mot oss finns det många som är väldigt framträdande idag. I Öster var Pa Konate med, som idag spelar i Malmö FF och tog U21 EM guld i somras. Elfsborg hade med spelare som Anders Svensson, Niklas Hult, Arber Zeneli, Viktor Claesson bara för att nämna några. Som sagt hade Östersund Modou Barrow. Det är inga dåliga lirare.

Efter cupäventyret fortsatte jag att träna med A-laget, men inom någon vecka åkte jag på en muskelbristning i låret. Nu när jag ser tillbaka på allt i efterhand tror jag inte att jag förstod allvaret. Som 14: årig målvakt vara backup och det i princip halvskadad mot lag på den nivån. Jag var aldrig nervös på att få hoppa in om det skulle bli aktuellt. Hjärnan var inte riktigt med.

DANIEL ANGERGÅRD